pärlemorhimmel

omslöt mitt själshav

för

en

stund

så underbart att icke frysa

purpurvind blåste i purpursnäcka

de ohörbara

steg

fram

tindrandes tiaraband

rörde vid

brustna linser

för

en

natt

dansade jag hoppets blåskimran

i är

slöt ögon

i trött

lade mig

djupt

in

i

gräsandnings

välkomnan