Min far är född 1928. Han har jobbat 46 år på SJ och alltid gjort rätt för sig.
Efter att mamma dog valde han att flytta upp tillbaka till sitt föräldrarhem som ligger i Bräcke kommun. Det är en liten by som nu 24 personer är bofasta i.
Han börjar bli lite skröpplig och stel, men huvudet är det inget fel på.

Synen har försämrats och klokt nog så kör han inte bil på vintern för att han tycker att allt det vita flyter ihop till en vit massa och ser inte skillnad på snövallar och vägen. Klokt nog, så kör han inte, men han skulle kunna göra det eftersom han fortfarande har körkortet kvar. Ont i knä och höft gör att han inte kan gå så långa sträckor och blir då hellre hemma och inomhus.
Kör han bil skulle han kunna orsaka en olycka.

Efter att ha ringt färdtjänst för att försöka få hjälp med skjuts till vårdcentral, handla mat och andra ställen dit man måste åka för att kunna överleva så fick han till svar.
- Hur långt har du till busshållplatsen?
- Busshållplatsen?
- Ja det ska finnas en busshållplats nere vid korsvägen.
- Jaha, ja det är väl ungefär 200 meter, men jag har aldrig sett någon buss där.
- Hur som helst så kan vi inte ordna färdtjänst mer än till korsvägen från ditt hus.
- Va?
- Ja det är så många som har det värre än du som behöver den mer.
- Jaha, så jag ska ringa er, ni ska åka fem mil, skjutsa mig 200 meter och sen åka tillbaka dit jag ska, men jag får inte följa med?
- Ja det är inte vi som sätter reglerna.
- Men hör du inte själv hur det låter.
- Ja vi kan inte rå för vilka bestämmelser som gäller.
- Skämtar du med mig?
- Nej det är reglerna som gäller.

Kanske det här kan vara något som politikerna kan ta upp nu till valet när dom lovar och lovar för att vinna.
-