Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

skiljandeskuggor


i skogens cirkel av de höga stammarna

där rötterna andades kronor
där kronor andades rötter
där allt var ett
där ett var allt

där var är är
där är är var


där
här

i skogens cirkel av de höga stammarna
steg klippa ur jordehänder
stiger klippa ur jordeundran

växte
växer
klippa hög

stig slingrade sig osynlig
synlig uppför

högst upp var en ring av
vita stjärnblommor

hon plägade vandra stigen i timliga stunder
i evig andnings vandran

var natt 
flög hon

till hans bädd
till hans sida

det fanns stunder
i begynnandet

då han slöt hand runt henne


upphörde
fingerljusen
stråla

molnskuggor lades skiljande

hon vandrade stigen
av töcken

föll hon
föll
hon

så var icke viljan
klippa sträckte hand fångade kroppen

hon låg stilla i uthäng

stjärnor såg

stjärnögon
fylldes till
bredden

droppe
kristall
sten
tår

tårar droppade löste upp

nedför klippa rinner vattenfall
i kupade händer andas sjö
i sjö seglar
lotus

han vandrar 

utan att veta
för stegen till sjö


han stiger i badar i sjösånger
hon höljer honom
i kärlek


han minns en röst
ord

hon gav

 




Prosa (Fabel/Saga) av Lena Själsöga Keijser
Läst 239 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-05-09 01:33



Bookmark and Share


  Carola Zettergren
Vilken saga, en vidunderlig jordnära saga, skiljandeskuggorna flyr genom hela texten, det ger ett flerdimensionellt intryck, skilja liv, skilja tidens grenar och rötter, skilja mellan saga och jordens verklighet, tackar för enastående dikt!
2010-05-09
  > Nästa text
< Föregående

Lena Själsöga Keijser
Lena Själsöga Keijser