skiljandeskuggor
där rötterna andades kronor där var är är
i skogens cirkel av de höga stammarna växte stig slingrade sig osynlig högst upp var en ring av hon plägade vandra stigen i timliga stunder var natt till hans bädd det fanns stunder då han slöt hand runt henne så molnskuggor lades skiljande hon vandrade stigen föll hon så var icke viljan hon låg stilla i uthäng stjärnor såg stjärnögon droppe tårar droppade löste upp nedför klippa rinner vattenfall han vandrar utan att veta
hon gav
Prosa
(Fabel/Saga)
av
Lena Själsöga Keijser
Läst 239 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2010-05-09 01:33
|
Nästa text
Föregående Lena Själsöga Keijser
Senast publicerade
drömnyckel drömöga stjärnskor tvinntrådar silver kalla närbar lövdu rotknä Se alla |