Jag är den som står mitt i stormande hav med ett bultande hjärta med armarna öppna för dej, för att du ska vara lycklig.
Detta är jag!

Mina öron har hört det förbjudna, mina ögon sett det osynlig. Mitt hjärta är fullt med ord, bilder, händelser, känslor som inte existerar, inte i denna världen, din värld.

Men de finns i min, min värld, den du styr. För hur kan annars ett slag, ett skrik, en kniv göra så ont i mej? Varför ser jag annars dina tårar, och varför är de så våta?

Om världen hade varit perfekt hade ja inte funnits efter som mitt liv är fullt med det som ingen ser, det som gör ont!
____________

Ännu ett hål i mej!
Men skulle du komma med en röd ros och en kram, skulle ja slå till dej! Du skulle bara våga komma och tycka synd om mej, du av alla människor! Det var ju du som petade i mina sår, du vred om kniven i mitt hjärta ytterligare en gång. Vad skulle du kunna ge mej mer än smärta? Den som bryter ner och bygger upp med sten. Du har gjort mej till den jag är idag!

Du har gett mej en sak. det viktigaste jag har, ett ärr!

Ärr av ett sår, djupa, smärtsamma, fula och hemska.

Varje ärr är sin egen historia, historien om mej!

TACK för att du gav mej min historia! Ingen annan skulle ha gett mej den historien jag har, ingen hatar mej som du, du har gjort mej unik, tack!

Men förlåt mej för att jag inte har gett dej en unik historia, förlåt!