ja vet hur de är vakna och önska att man aldrig vaknat.
när man vill försvinn.
när de inte är lönt att le mer.
när man skulle ge sin högra hand för att kunna gå tillbaka i tiden till när man fortfarande hade en anledning att skratta.
man känner sej mindre än en mask.
folks leende och ord blir som en motbjudande sörja som man bara vill tvätta bort.
man vill stänga ute världen.

ja vet att va ja säger igentligen är skit samma för ja vet att ja inte kan ta bort din smärta, din sorg, dina sår eller ge tillbaka dina tårar.
men om det är till någon tröst så gjorde du mitt liv värt att leva igen,
du blev nått att leva för!

älskar dej, glöm de inte!