På något sätt
På något sätt lyckas allting jag rör vid bli fel.
Men ja gissar att det är så jag är
det är det ja gör!
O varför skulle ja gråta för de när ingen annan gör de.
Kl 23.59 Söndags kväll o ja ligger i soffan med fötterna på armstödet
lyssnar på Pernilla Andersson - "Johnny Cash & Nina P"
Disken står o väntar på att få lite kärlek
De gör ja också
Lite kärlek här i livet skulle väll vara fantastiskt!
Ligger här o känner mej lite patetisk,
saknar min vän
har inte träffats på 4 dagar
O ja saknar min vän redan
Just exakt nu skulle det sitta fint med ett sms eller ett telefon samtal av någon,
vem som helst faktiskt!
Känns som mina broar till de sociala livet är borta.
Men saken med en bro är att man kan gå på den från två håll
Det hade varit trevligt om någon skulle kunna gå förbi här där ja sitter
i mitten av bron med fötterna dinglande över kanten
Det mörka vattnet känns spännande
Men ett leende av en annan människa skulle också vara trevligt!
Men varför skulle ja gråta över mitt så kallade sociala liv när ingen annan gör det?
Det är ju mitt liv inte deras!
Ja ska ju bestämma över mitt liv
Ja har ensamrätt till det
Varför skulle ja bry mej vad andra tycker
Ja ligger här i natten o ler
Ensam men glad
Ja känner mej nöjd
Även om det låter tragiskt för tillfället så
när vännerna försvinner
alla broar bränns
så de få som fortfarande står vid din sida är dina riktiga vänner
de kommer också stå där genom stormande hav
De kommer hålla dej i handen, krama dej i glädje och i sorg
Men de kommer alltid finnas där
O det är därför ja är nöjd
har precis hittat en ny sådan vän
Min vän