snälla.. stanna, stoppa tiden, stoppa honom, låt honom inte försvinna i från mig...

det var orden jag bad om i tomma intet som jag önskade någon någonstans kunde höra mig, men jag fick inget svar....

ångesten fyller mitt hjärta och paniken stryper min hals, snälla du är mitt liv,
jag fungerar inte utan dig, han vänder sig emot mig och säger att allt kommer ordna sig....det kommer inte alls ordna sig, men han blundade bara och vände sig ifrån mig... jag bad om en sista chans att få se dig igen innan du försvinner, men du nekade mig...varför nekade du mig när du vet hur hårt jag tar det?


nu är du borta... kommer jag få se dig igen? krama dig? skratta med dig?

nej inget kommer bli som förr så varför ska jag fortsätta kämpa...


jag älskar dig