medans alla springer omkring fyller sina dagar med mening så är det jag som inte lyckas fylla någonting står ännu kvar på samma plats som alltid förr hur jag än vänder och vrider kommer jag alltid tillbaka till gårdagens dörr men jag får väl vara nöjd med livet som jag har älska dom som ännu lever och hedra dom som inte längre finns kvar,låter dammet fylla detta tomma rum och låta gitarren bära stämma för en hals som är stum..
jag lyfter huvudet sakta och möter din blick drunknar i tårar men ändå tacksam för åren jag fick
dom säger att allt läker med tiden men för mig blir det bara djupare sår det är bara jag som är för trött och sliten.
försöker räkna alla dar och tänka den som spar hon har men ekonomin är allt för liten
rädslan att misslyckas kryper inpå förlorar taget om livet känns i allafall som så
men om jag nu skulle släppa och låta allt falla hur långt skulle det gå hur långt skulle jag palla...