Den låg där på marken. Tillsammans med söndersliten röd ballong. Några krossade plastglas... En trasig docka. - Varför ligger den där, undrade barnet. - Jag vet inte, svarade den vuxne. - Kanske någon glömt den. Det stockade sig i halsen, och de tittade bort. Såg en frusen blick långt borta. Ett hastigt avslutat kalas. Små vita fjun av snöflingor seglade ner från skyn. Den trasiga dockan fick nu ett vitt täcke av silver. Vit som snö, glänste den som av guld i den svarta jorden. Snart var så dockan täckt av snö. Ingen kunde längre något se.Var är du nu ? Kära du.