Sitter på tunnelbanan och tänker på det jag skrev häromdagen.
Självklart måste det tänkas om igen.
Konversationer och tankegångar ska analyseras och brytas ned i atomer,
sen maler tvivlet ner dem till tankedamm.
(vad fan är damm egentligen? Ärligt, Jag vill veta)
Konstaterar trött att allt jag säger, tänker eller skriver bara är sant i ett ögonblick.
Vad spelar det för roll om jag tänker om det jag tänkte häromdagen.
En tanke går inte att ändra i efterhand, det blir bara en ny tanke.
Det är som med floden.
Den som man inte kan kliva ner i två gånger.
Lämna det nu! Jag ber dig.

Det som gällde nyss ifrågasätts nu. Inte nu, inte nu, men NU.

Det är bara ett av sätten som min dåliga självkänsla straffar mig.
Eftersom jag dragit en slutsats, noterat en åsikt eller fundering måste jag tvivla sönder den. Jag har aldrig rätt.
Och skulle det visa sig att jag mot all förmodan har rätt så beror det på att jag på något sätt har fuskat.
Har jag sagt något bra kan man vara säker på att det är taget från någon annan,
till exempel…
Ger någon mig beröm finns det alltid en dold agenda.
Om jag tänker en smickrande tanke om mig själv
Så vet jag att den är just det, överdriven, narcissistisk
och jag måste ge mig själv mentala örfilar för att dra ner mig själv till jorden.
Vem fan tror du att du är?

Ett hinder för mig att skaffa överblick och strategier i vardagen,
Ja, för att komma över mig själv egentligen,
är att jag tvivlar på min egen förmåga till korrekt analys och bedömning.
Jag kan säga att ett av mina problem är min dåliga självkänsla och vara mycket väl medveten om att den skapar mitt tvivel och orsakar problem
samtidigt som jag tvivlar på att det är en korrekt analys. (!)
Fastän det är så uppenbart rätt
men jag kan ju inte ha rätt.

Även detta är förstås mycket tveksamt.

Alltihop är eländigt evighetstänkeri,
som endast kan stoppas av en kula i tinningen,
tycks det.
Tankarna avlöser varandra och jag tänker att jag inte ska tänka
på det något mer och så upprepas den tanken för att hålla de andra borta.
Tänk vad mycket känslor en tanke kan innehålla
Tänk nu vad mycket känslor en tanke kan innehålla om du tänker den om och om igen
Tänk om du återupptar dina tankar hela tiden och fyller dem med alla tänkbara känslor
Helt plötsligt har vi inte bara att göra med tankedamm
Snarare en damm full av känslor på bristningsgränsen.
Och så dyker Sartre upp med hans äckel och så önskar jag att jag bodde i USA för att sedan av tusentals skäl vara tacksam att jag inte gör det.
Det vore kanske inte så skönt med en kula i tinningen
trots allt.
Och allt detta tänkande, mitt alldeles egna äckel, har tagit mig hela vägen till Gamla stan, nästan hemma.
Nyss var jag och José Gonzales i Hässelby Gård.