Det blåser nu.
Det är vindstilla.
Stormen är du.

Nån har ställt upp ett betongblock här utanför.
Den sträcker sig mot skyn och rotar sig djupt ner i jorden.
Jag hör någon viska och det blir till ett skrik till total tystnad.

Det blåser igen.
Det är stiltje.
Allt detta för vem?

Inatt skrev någon med krita på betongblocket här utanför.
Stora vita bokstäver över den stumma ytan.
Vitt och stort och omöjligt att urskilja.

Det blåser här.
Men utanför är världen ett betongblock.
Det blåser där jag är.