Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bidrag till Trasdockan 2




Maskrosen

 

Han fanns aldrig där, han var ständigt full
Korsade min mors väg med hårda ord och slag
Med drycken starksprit gemensamt och alla klirrande glas
Någonstans mellan en av fyllorna föddes jag
som en effekt av en tidigare dimma
Han kom och han gick det enda jag undrar
Han vid spåret var tog han vägen
Försvann in i intet, någon sa att han inte fanns mer
Märkt av livets hårda stig, den han själv valt
Borta i så många långa år
Nästan glömd och gömd i en liten flickas bröst

 

Så en dag när flickan blivit stor och fött ett eget barn
Ringde telefonen och en okänd röst sa
Du är en frukt av min bror
Han lever men vågar inte ringa själv
Tankarna snurrade, gropen i hjärtat grävs upp
börja syna mig själv under lupp
Vill du ha kontakt så får du ta ansvar för er framtid
Han har legat på gator
Han har legat på torg och under jorden
Han är inte längre den han var

 

Försökte länge sammanfatta de rader, brevet till den far
som någonstans andas och aldrig brytt sig
om en liten flickas tårar och förtvivlan
Tiden gick halvåret efter var texten äntligen sammanfattad
Då ringde telefonen, det var din bror igen
Jag sa att nu är jag äntligen klar med mina rader
det enda som saknas är ett frimärke sen sänds det iväg
Brodern tystnade
Jag måste tyvärr meddela dig att han inte finns kvar
Den personen som är min broder och din far
Livets hårda har bragt han om livet
Det är endast en begravning kvar

 

Jag lämnas, rämnas blir ett med marken från trycket
av vågen som smärtar mitt hjärta, det är allt jag känner
Vem skall nu svara på alla de frågor jag har
Där suddas du ut, läggs i mull och mörker vilar stilla
Med mig i ett inre kaos

 

Missade din begravning alla datum och tider
dom hördes långt bort i periferin
Tänder ett ljus i mitt hjärta där får du bo
Sitter här ensam med mina frågor och vet att svaret
är förvarat i den jord som luckras upp för var dag
Väl medveten om att livets val av vägar och banor
ger konsekvenser och inom mig kommer jag alltid
att kämpa med mig själv och mina tankar

En del av ett arv att förvalta som maskrosbarn

 

 




Fri vers av Andrum
Läst 521 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2010-05-16 12:01



Bookmark and Share


  stella
Denna text ger andnöd...mycket starkt!
2010-08-02

  mare VIP
Denna var STARK, fylld av känslor som gick rakt in i mitt hjärta !!
Tack att du delar ditt liv...ökar förståelsen för hur en del maskrosbarn har haft...har..
2010-05-16
  > Nästa text
< Föregående

Andrum
Andrum