Nuet svalde mig hel

äntligen gav jag
upp min kamp

nuet öppnade sin käft
och svalde mig hel

enhetens röst begravde
mig i sig själv

och livet pulserade åter
i mitt blod

Fri vers (Fri form) av Mikael Lövkvist
Läst 809 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2010-05-19 19:03

Skriv ut
Spara som PDF

Nils Teodor Ja denna strävan efter något annat i en tänkt framtid får många att vända bort blicken från livet tills de slutligen faller tillbaka till glädjen som alltid sjunger i deras hjärta Mycket tänkvärd och vacker dikt 2011-03-19

Bodil Sandberg En underbar befriande dikt Mikael..så synnerligen talande..äntligen gav jag upp min kamp..och då... varma applåder så vackert och tjusigt!!!! 2010-08-30

aol gillas verkligen, om man är någon annanstans, så är det ju bäst att leva andas i nuet, lyfter på hatten 2010-07-29

Daniel_78 pulserade i blodet, att gå ut i en frisk orkan och snubbla fram längs gatan tycker mycket om. 2010-06-22

Annie b'larsson Det är ju dit man ständigt längtar...att bli helt uppslukad av Nuet - då släpper krampen och livet är inte längre någon kamp, utan ett enda varmt flöde... Det är bara så svårt att komma dit. Tack för en mycket fin dikt! 2010-05-21

Gunwale Inte ett ord för mycket eller för lite...påminner i tonen om Quasimodos "Ed è subito sera"! 2010-05-20

Lavinia Röd Ja, nuet kan konstigt nog vara bland det svåraste att fånga. Härlig känsla beskriver du här. 2010-05-20

ia fullkomlig!!!! kanon 2010-05-19

Aftonvännen skönt mycket skönt 2010-05-19