hon steg ur havet

venus

afton

morgonstjärna

i händer bar hon

en av de vackraste skålar

snäcka

mussla

händer

vingar

hon tillsade dess väsen visa

visa din gåva

kärlekens strålande pärla

mannen

kvinnan

tilläts se

kärlekssköljan

strålande pärla

fri från smuts tro förgångensårnad

ändå

än

då

livet vandrade

såg dem

stjärnor svepte vingar

blev kristaller

lades i själssjö

man och kvinnas händer är sjöstrandom

så vacker blommade kristallsången

tvekan

negationer

andades däröver

sjö livkvävdes 

kristaller

matta

sjönk in i stjärnvilja

lyfter min kristall

renar mitt kristalljus i solkraft

jag väntar dig

i aftonvinds skira gryningsstrimma