under den salta röda skyn,
där blommar våren smärta
en pensel strävar över hyn,
vid oskuldens veka hjärta

den söta tonen i sin vind,
bleker elden i hans blick,
här dansar daggen mot hans kind
av hennes läppars trick

vid en stillsamt plågad strand,
där fotspår aldrig gryr
brinner fåglar ner mot land
vid kärleken dom flyr

hon skakar ur ett regndränkt hår
men låter sin ros förtära
och till himlen sträcker dit hon når
när hon rosen ska beskära


där virvlar bladen i sin vind,
då stjälken sakta dör
och lämnar han vid stranden blind,
bland fåglar som förgör