Det kalla stålet glider över hennes skuldror och klänningen faller frasande till marken. Andhämtningen i rummet är lätt och snabb men med en tyngd ifrån år av återhållen lust.
I tanken vandrar hon med stålet och känner hur värme sipprar över bröst och rygg. Hon ryser till och stålet stannar. Luften är varm och luktar av svett, tårar och järn.

Han andas tungt där han står bakom henne. Hon ser honom inte. Hennes ögon är slutna och hennes upphetsade andetag drar i hans kropp. Drar honom närmare. Med stålet smeker han ömt och försiktigt hennes rakade huvud, vidare ner över nacken och når ryggen.
Med sitt blanka blad målar han kärlekens röda på hennes rygg och han njuter då hon ryser småkvidandes och andetagen blir lätta och snabba.

Vid dessa små stunder av innerlighet känns deras kärlek oändlig.