när jag sitter i min ensamhet
kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på den gången
där du log mot mig och med en säker stämma sa





"Kärleken är som en liten skör fågel





du kan inte hålla fast i den för hårt
för då dör den




men du kan inte heller hålla i den för löst
för då flyr den"






men tänk om jag vill ha en fågel som frivilligt vill vara kvar?