det var en gång en plats
ett land
ett rike
det fanns strålande gator
med skinande palats

det fanns gator där smuts rann
där folken vandrade fattiga

vid rännstenens kant
vid rännstenskanten sitter en fattig tiggare
en trashank kallas det av palatsinnevånarna

handen är kupad
är kupad skål
ej av oädla metaller
ej av ädla metaller
en hand
en skål

gesten är glädje
är ödmjukhet

ja fattig i materialägodel
så möter du blicken
blicken är varmstrålande
stolt
vetskapsstolt

tiggaren frågar dig;
hur vill du mötas
i min yttre skepnad
eller
i min inre skepnad

vad skänker dig glädje
i vilket möte fröjdas du
i vilket möte fröjdas din själ

du är icke tiggare säger jag
du är lyssnare
du ser

du är visdom

tiggaren leendeomfamnade mig

bjuder mig in i
ett vackert
tempel

frågar mig

vad är då visdom

jag har av skönheten levandelärt mig
ta emot

nu lever jag i tacksamhetsljus

sant

är det min hand

är