Har känt högre
än mitt hjärta
har förstått
har brunnit hetare
än min kropp
trott den förmått
har inte kunnat
kontrollera
varken förmå
förstå eller parera

Har våldgästats
av kroppsligt begär
hemsökts av bilder
förevigade av skönhets
makt över sinnen
gråtit ensam när
hjärtat brustit
översvämmad av
sköra minnen

Har skapat orden
som lockade och drog
sådde dem i jorden
där ditt hjärta slog
Har förevigat varje
sällsam stund som
kärlek fick
Du
mitt allra vackraste
ögonblick
jag bar ditt namn då
och jag bär det nu
som ett pärlhalsband
runt mitt hjärta
det som är vackert
liksom det som är
förenat med smärta

Har sänt vita duvor
som sovit vid ditt bröst
de har viskat om kärlek
med hemlig men med
ren och ärlig röst
har strött gula och
röda höstlöv över
stigarna där du gått
har försökt att förlåta
mig själv för allt det
jag inte har förstått

Har målat en ängel
som alltid vill beskydda
och sväva över dig
som föddes ur poesin
som både fängslade
och förlöste mig
kände mig så ung
när dina blickar
träffade mig
så förvånad över
vad dina ögon
födde i mig
förundrad över
hur dina händer
gjorde min kropp
så svag och tung
förfärad över min
samvetslöshet
betagen av din
skönhet

så maktlös inför
hur längtan fick
mig att känna
och hur du fick
min hud att bränna
i dåtid och i nutid
vet inte om tiden
är horisontal eller
vertikal

och den dag när inga
ord återstår att finna
när vägen viker av åt
annat håll
kommer höstlöven
ännu att brinna och
jag kommer inte att veta
om det längre spelar
dig någon roll

En del av mig kommer
alltid att älska dig
en del av mig kommer
kanske alltid att tillhöra dig
i livet finns nycklar som
bara tillhör en enda
för andra helt okända
och just i detta nu
när min kropp och
mitt hjärta minns
finns bara tacksamhet
över allt det vackra som finns