jag har inte bara avskytt denna stad
jag har hatat den också
den har betytt spilld tid, förlupna ord i annans tjänst
än poesins
dessa raggningsrepliker, dessa monologer framför spegeln
som aldrig tecknats ner
jag skyller det på staden
likt bollspelaren skyller på underlaget
men han spelade ju ändå boll
jag ball

och urvattnade, urholkade, vilket ur som helst
orden blev med tiden en brist
njo, de sades men menades inte
levdes inte heller
skrevs garanterat inte ner
och i upprepningens cirkel
vände jag ner orden i jorden
som om de vore maskar som förtjänat
sitt hemliga poetiska liv
ord som spottats mun mot jord
i allomfattande tysthet

och jag tog en mun stoft
och döden smakade friskt
satte mig upp
och fjädern flaxade till
ett nytt liv, ett kraxande liv
och jag ljudade det jag skrev
log åt kornen av
dropparna av
fröna till