Han fumlade i mörker den dag ni möttes
kärleken hade aldrig nött på honom
den hade aldrig vidrört honom

dina steg mot honom
öppnade upp hans ensamhet

du ville ha ett barn
du fick ett barn

du lämnade honom

hånleendes under en söndagseftermiddag
i början av hösten

han flyttade ut ur sitt hus

nu hänger han i trädgården
benen söker sig sakta ned mot marken

utan slag, utan hot
bara en kärleksfull man

har lämnat ett barn efter sig
till en ensam mamma