Insvept i ord

värmen du gav.....

en uppvaktning
jag inte var van....

tvekan eller undran
svävade fritt inom mig.....

din karisma fångade mig
stormade mig
slukade mig!!

ändå inget grepp
om dig

utan allt flöt omkring
som en ensam eka....

detta var något varmt
gott och främmande på
samma gång.....

tills den dag kom....

då allt svalnade

var det du?

vem var du?

jag var densamme.....
förundran över
denna plötsliga omvändelse
till ingenting!!

i min enfald trodde
jag det var en tillfällighet.....

sval och tom

visade du

den del

som också var du

alldeles för starka krafter
av en människa jag
trodde så mycket om

finns inget kvar

hur mycket jag än letar
visar och ger ut....

kan jag bara tänka?
får inget tillbaks......
detta kan inte vara sant!

ändå finns inga svar
utan detta är du
som gett mer än du
kan förmå.......

Så främmande för
någon
efter all denna värme du gav

finns ingenting kvar!

min vrede är intakt.....
frågar mig hela tiden?

Vem är du?
vem var du?