Nyfikna ögon letar sig till mina

det stänker till av blå iris

runt omkring flanerar folk i steg

som tonar bort

endast röster, viskande från fönster på glänt

där anas slöjor av rök som söker sig till mina näsborrar

jag ser bara de blå ögonen framför mig.......

märker inte att jag famlar i intet.....

ändå tänker jag: hur kan vi känna oss ensamma

när tillvaron sjuder av intryck

hela tiden......