Mina ögon är trötta, jag är trött,
trött på mitt dubbelseende som
kommer och går

Jag är trött på mig själv, trött på
min kropp, som säger i från mer
och mer

Trött på att alltid ha någonstans
som det värker, men så länge jag
kan pyssla om mina blommor, tackar
jag för dagen jag får

Trött blir jag av orättvisor, att inte
kunna vara ärlig och säga som det
är, det gör mig ledsen

Du som försöker och låtsas vara
vän med mig, trots att jag vet, att
det är nyfiken du är, men du kanske
inte förstår, att jag har anat vem
du innerst inne är

Jag är trött, men ändå glad, jag
vet att Du hör och ser mig, det
räcker för mig, det är det enda
jag behöver veta just nu


anits 7 juni 2010