Det där ansiktet i spegeln
– är det verkligen jag?

De där grågröna ögonen
lite vilsna, sorgsna
munnen i färd
med ett skratt
trots allt

rynkorna
alla de grå
ännu
den envisa rastlösheten
i benen

minnena
drömmarna
sorgerna
rädslorna
förhoppningarna
– är detta verkligen jag?

Eller är jag
det
som vilar osynligt
mellan varje möte
mellan varje tings
gränser

är jag
sambanden
sammankopplingarna
i ett universum
bräddfyllt
av möten

är jag det
som alltid tycks bortom
samtidigt
så svidande nära