saknaden var som en öken
där du hade stått var marken våt av saknad
tårar från jordens inre som långsamt torkade upp i solen
som suddade ut alla spår av dig
i en glödande pust av glöd och ånga
som pulserande långsamt steg från jorden
men alla sår var öppna och blödande
från dina fotsteg
en viskning från mitt innersta nådde inte ens ut
till en värld som behövde dig
men även om du aldrig funnits visste jag vem du var
och alla blickar var vända mot dig
i ditt mörker stod du ensam och trodde dig
vara osynlig för alla
men jag såg dig
så väl
även om du aldrig fans