hon drar undan draperiet
och sveper med andra handen
som en cirkusdirektör
när han välkomnar sin publik
in i det stora föreställningstältet
hon följer mig med blicken
när jag går in i det mörka rummet
jag känner hur hon betraktar mig
i varje rörelse, varje andetag
som om hon såg något mer
än det ögon egentligen kan se

hon tänder ett stort svart ljus
säger att jag är vacker utan kläder
och bjuder mig att lägga mig
på de stora orientaliska golvkuddarna
som en kurtiserande tsarinna
hon låter sina fingrar måla en stig
från mitt nyckelben till min höft
låter glittrande ögon följa den
med den mest sensuella av spänningar
och med mjuka fuktiga läppar
prövar hon sig fram på nya vägar

helt orädd för konsekvenserna
bortglömd är tid, försvunnet är rum