Jag var inte mer en en människa när jag
ensam vid mitt
matbord
kollade stillsamt över maten
och stillsamma tankar träffade tårarna
som långsamt signade ner, tappades upp till en flod
som ringlade iväg, bort till sorgens ände
där enbart mörker trängde undan ljuset
och där det brända leendet bjöd på svart välkomstsdrink
och ett gömställe för en individ som var rädd