hon plägade vandra med månsilverskära
silverne månkära

minns vårens första fjäril
dess vingar var mörka segel bar ändå framtid
borde ha lyssnat till färgen
kanske
bar jag
hopp
om

i denna dags händer dansade först en blå fjäril runt
satte sig stilla vid mina steg
blåvinge drack
solbjudan

vandrade stigen
där dansade en vit fjäril med mig
då och då stannade fjärilen i nässelhav

ord strömmade
till varje blomma är en fjäril
till varje fjäril är en blomma
de bär samma färg

stannade i glänta
lövbågeram
lyssnade till vingar
vingar av alla de slag

slöt ögon in i molnbädd mindes

 minns alla drömmar jag drömt
drömt om det vackra
det vilket
aldrig
drömmar om handen om
så ofta har mitt ansikte vänts in i
drömt om beröring
berörd är jag alltid
aldrig ensam
det är annan
beröring
ler vid minnena
drömminnena

vandringar
tystnad
samtal
leende
ljus

sakta släcker jag
varje låga

hon plägade vandra med månsilverskära
silverne månkära

smeka gräshavets vågor fria
hennes släckta kärlekshopp
flämtade smärtglöd i ögonstränder

en sista gnista
slinker ur
öga

antänder
gräshav

hon brinner i eldcirkel
dansar all längtan ur 
vindar skyndar till
lyfter eldblad

kysser hennes rosenvingar
ropar
mist icke ditt vackraste hopp
hon orkar ej mer
 höra

i havsfolks händer lägges hon 
bärs vida

vida bärs hennes
dröm

drömmen
till