Det finns alltid en liten liten beska.
Den ligger i botten av ryggsäcken man bär oavsett hur många gånger man tömmer den.

Den ligger där helt omärkbar och man fyller väskan med nya saker.
Sen en dag så tar du upp just det där bra som du packat ner för ett tag sedan och börjar tveka lite.
Är det verkligen så bra som det verkar? För nu ligger det ett stygn beska över det..


Den lilla besvikelsen som var så onödig känns plötsligt som ett svek.
Det barska ordet som inte var menat som något illa känns plötsligt som ett hot.
Den sorgsna blicken som bara var trötthet känns plötsligt som uppgivenhet.

Då gäller det att minnas att vi alla har ryggsäckar..
Och om vi bara kan komma ihåg att man måste vädra den ibland,
så ska du se att det ordnar sig.


Andas frisk luft bredvid din ryggsäck en stund så ska du se att allt du packat är som nytt.
Och Blickarna, orden och besvikelsen blir till det lilla irritationsmomentet du kan borsta av din axel...