Här "stenarna - verktygen".

fyll fickan med 4stycken och låt dom samarbeta(ge dig själv tid..^^):

> ta aldrig någonting personligt; ej heller goda saker, men se gåvan och tacka för den, oavsett negativ eller positiv. all kraft är bra kraft och vi vet aldrig rätta syftet. själen sållar bra själv det vi "behöver". Vi väljer vad vi gör med det givna. (för mig den svåraste.. här gäller det att ha kylan nära till hans och ta det lugnt. att med nypan salt alltid räkna med att stå i fokus också, naturligtvis. börjar man lära sig stänga av negativitet så självsuger man större prövningar allt efter som, har jag märkt^^)

tack för dom, kan inflikas. ärligt tack.

>> var sann i ditt tal; innebär för mig till stor del i att ta ansvar för sina göromål och utflöde. ja, vad är sanning om inte personlig subjektiv upplevelse, om än grundad på t.ex. forskning eller egna känslor är bedömningen i infon därifrån också subjektivt inhämtad. det här gäller även i tanken. synsättet om andra och sig själv. självlögnen största boven och missas lätt. iaf här ^^ det blir liksom att klappa sig själv på axeln och säga: "på'n igen. du gjorde du så gott du kunde, vet du ju." 

från sändare till mottagare är det ok att vara subjektiv från bägge håll, för vi kan inget annat vara med våra sinnen "mikrofoner och högtalare" så fort vi använder våra sinnens in- och utvägar. vi kan lära oss sänka volymen - på påverkan däremot.
(därav punkt etts enorma viktighet - en lurig rackare ettan)

och.. råkar man skada annan el sig själv omedvetet, så är sanningen att förlåtelsen är det som ska till. fungerar samvetet sant som det ska, så gör det sig själv till slut, oavsett om det är objektiv el subjektiv åskåding. och..
om skadan är medveten för illa harm, så har nog inte dessa stenar så mycket i den fickan att göra ändå.

(jag har stött på anklagelser för dubbelmoral naturligtvis - gentemot en "icke-troende" i detta hjälpmedel. :)
svar: man gör bara så gott man kan i varje stund. tack för påminnelsen. jag ska tänka extra på det.
alltså, ta inget personligt(som känslomässig nertryckning brukar kännas) men använd det som ges dig. och svara givetvis enl egen sanning. du får svar med den andres sanning och redan där är han/hon också "troende" i viss del.

det är i alla fall kul att försöka sig på en vecka. en dag räcker också. en timma ibland. svårt nog.

om man är omgiven av typiska "trätokrigare" så dessto bättre övning. stängning är det enda dugliga medel mot oförtjänta attacker mentalt - tills det går att rätta till saker, el om inte, så släppa dom.  i övrigt fungerar det bra med en lätt sammanförd tanke av stensamlingen. efter ett tag, så ge inte upp.
det svåra tyckte jag var att verkligen komma till läget att inte bara göra för att.. utan att känna att åtminstone en av stenarna fungerade. och jag är kritiskt.. riktigt också.
fungerar inte ett stöd, varför ska man då ha kvar det.

det blir inga krig av _en_ part. om sen snacket går så blir det självsållning för vem vill ta i sånt som inte bemödar sig med att kontrollera källa?

inga krig alltså

för..
då behövs tanken på skuld eller hämnd och den existerar inte här, även om själva "punkt ett" mycket är att "stänga" för utifrån kommande aj och ont, genom mental fokusering på att låta saker gå över huvet på en, och vidare iväg bort.. blir det passivt motvärn, antivåld mentalt.
det mest irriterande en arg iofs kan uppleva, men hellre det. du är inte ensvarig för andras reaktioner om du väljer att avstå krig. ett nej ska kunna tas likväl som ett ja. ett o-svar lika så. välj situtionerna väl bara. öva i det lilla. myrsteg.

känslorna, för man reagerar ju själv naturligtvis, ser man på som egna signaler om vart man är mest känslig; vad reagerar jag på och när, med vem m.m.
och därvid lär man sig också stegvis öka sin förmåga att passera världen utan större problem av "inkräktande influenser" man inte vill ha i onödan.

man stänger. världen kan stånga sig blodig om dom vill.. varför delta? det räcker bra med det lilla man tar in, för att välja en bättre väg själv.
samt göra om det man ändå fått till sig(för man hör eller eser ju ändå), göra det till användbar energi, efter att man själv lugnat sig lite.
t.ex. konst, kärlek eller sport. bara att välja. med en insamlad 'trätoenergi' är man stark i grundenergi. bortsett från ontet som illagöranden gör, så ska man inte bara kasta iväg själva energin på onödiga utbrott som ändå inte leder nånstans. ontet läker bäst utan krig. det säger sig själv, och alla vet att ont föder ont, och att öppna sår inte behöver mer av den s.k. skiten.

krafterna, råenergin speciellt i ilska, är samma i grunden som kärlekspassionens, och kan ledas ut ditåt man väljer. förbereda och ha fokus på bra projekt är bara bra, alltså, förbereda sig för smidiga alternativa räddningsplankor är inte fegt. det är smart. det är energisparande och det du får.. är ren rå kraft given. var tacksam. (även om läget läre avgöra om det hälsosamt att tacka just då..förståss. var lugn för det ordnar sig till rutin efter ett tag och känslan är nog nästan ren magi i att stå mitt i och inte ta åt sig... magi.)

varför inte vänta på nästa givna energiboost? kan vara med annat styfte.. att då ha lärt sig attackera eller fly, är lika med stor miss av en chans att bi 'våldsamt lycklig'. eller?

 
syften skiftar och alla har sin egen vilja och väg att "drömma" enl. tidigare delar i denna skrift. vinglar man, som jag gör ofta.. ofta, så vet man ändå att man i alla fall inte bär skuld för eget omedvetet ont givande, som när en avstängning drabbar den som ger det man inte vill ha eller behöver, och den avstängde reagerar negativt.
om antivåld tas som ont givande är det också svaret på att det var rätt val att välja avstängning. vad skulle följderna ha blivit om vi börjat kriga, eller ta emot med falsk tacksamhet. vi kan sånt och behöver inte mer.

livet är en gåva om man ser till att vi hela tiden har fri tillgång energi vart vi än vänder oss. fritt in genom våra upptagande sinnen. alla 12 ^^ *skojar halvt*
döva dom inte om inte måstet finns. (jag har varit där också, utan sinnesfunktioner. då i djup djup depp och som själens eget självförsvar att få kroppen att överleva på den lilla energi som ändå kunde behållas)

 så ta emot allt som ges, men inte in till självstympning vere sig själamässigt eller mentalt. jag tar inte upp fysiken men där kan vi använda kraften vi "blir givna" i en konflikt. helt perfekt.

>>> ta ingenting för givet; alla förväntningar på sig själv eller utanför sig själv, på människor och händelser som kommer, ska ses som endast önskningar eller rädslor. Alltså som möjligheter men inga sanningar.
Vi vet aldrig nåt om framtiden iom med samspel med andra väsens drömmar och fria val vi knappast kan styra (med än med kontroll, men inte heller läget kontroll kan tas för något som inte kan förändras. energikontentan i sig) 

Inte ens då profetiorna som endast är massjälvförverkliganden, men inte att förringa som egenbärande kraft. bara vara medvetna om vad vi egentligen tar in. blir påverkade av. som reklam, tv, vänner, osv hela tiden. Just bara för att vi så starkt söker en tro att tro på. ledsagning. Vi behöver ledare och riktlinjer, om vi inte känner ledarskapet inom oss själva som tryggt nog. (också en supersvår grej. vem är ensam stark nog.. - ta inget förgivet är den vanligaste snubbeltråden för mig, i för snabb kommunikation, ilag med att inte ta nåt personligt. där är man lätt ute i blåsväder - bra med retroaktiv stenanvänding då)

>>>> gör alltid ditt bästa; med synen att vi alltid vi har gjort vårt bästa i den dåvarande stunden, eller kommer att göra, baserat på att vi inte kunde/kan göra bättre än så. människan är en naturlig överlevare och gör många bra val undermetet styrda, så vi slipper öht ha känslan ånger över valet vi gjorde om vi alltid går tillbaka till vårt då och att vi nte kunde bättre. alltså bäst = jättebra för situationen.
Inget kan alltså ha blivit fel, bara rätt utifrån dået. för vi visste inte bättre. där kommer den egna förlåtelsen in. man är nöjd med vad man lycktas med, även om det känns fel i resultat. då ser man framåt och konstaterar hur man _inte_ gör nästa gång = nya möjligheter.

Livet är en skola och vi lär hela tiden. uttjatat jaja. men enkelt är att se att man är ofta både på ena och andra sidan av att lyckas med det här. alltså, trägen vinner som i allt, myntet har alltid två sidor men bäst är det om det får snurra. högkant är bra distans och bilden helheten blir vacker, och..
lite är bättre än inget alls.
så gott vi kan, var det ju :)

forts i del III