Du drar in röken i din huvudskål
men den ligger bara där som menlös dimma,
och det fortsätter regna; envis sorg.
Det är inte vad man kan kalla för uppsluppet,
eller roligt,
drickat som rinner ner i magen och igenom.
Det kunde göra det samma om du var nykter eller full.
Det gör banne mig ingen skillnad.

Vad dämpar?

Tunga droger, psykoterapi, djupmeditation?
Arbetsnarkomani, kontrollerat kontrollbehov,
subliminerad agression/konstnärlig verksamhet?
Allt ligger prövat och skrynkligt,
som smutstvätt på det skitiga laminatgolvet.