Pappa! som du såg ut den där eftermiddagen när
den bruna klockan i köket visade kvart i tre.
Som du såg ut då, så ser jag mig själv nu.
Inget som lindrar, bara uutiset på tv,
trasiga bilar på parkeringen,
projekt och papper i högar på verkstadsbordet
och i ditt huvud.

Soffan var streckat ljummen där persiennerna släppt igenom solljuset.
Som galler mot huden och på ditt bakhuvud.