jag spelar nu huvudroll
som en självkänslans autist
under trasigt trygghets parasol
en grav bekräftelse alkholist.

jag gråter för publiken
en så sorglös karaktär
nu sväljer all paniken
berätta vem jag är?

sätter mig berusad bakom ratten
hör egna tankar avlägset eka
i hundratio mitt i natten
det vill jag helst förneka.

jag söker efter reflektionen
den eviga sanna kärleken
att vara en på miljonen
jag lämnar härmed leken.