Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hind

Jag lämnar mig själv nu

sjunker inåt så långt

i djupet

förbi

Kroppen har sina fysiska blämmor

[om jag rusar tillräckligt snabbt

genom skogarna

så kommer jag

långt

långt

ifrån]

Känslan när pulsen

exploderar

[jag känner ingenting nu,

jag lyfter

rör inte längre vid

markerna]

Bröstkorgens svärta

[du måste rycka bort

pilen

från benet -

se blodspåren

i den djupa

snön]

frodas i stillaståendet

[se hur jag rör mig på blanka

kopparfötter och rör liksom inte vid

någonting]

Livet är en uppsprättad

rensad

bröstkorg




Fri vers av Robert N
Läst 336 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-06-29 11:26



Bookmark and Share


  Anders Nordlander VIP
oj då... det var värst
2010-07-07
  > Nästa text
< Föregående

Robert N