mina händer bränner mig inåt

är jag lycklig

jag är
lycklig

då
jag är
i

är i elementarrörelse

grönskimrande bröst
helandeljus

stjärnring andas
Venus hov skrider i pärlljusvind

kan ej säga livet lockar 
det vore en lögn säga så

vindar
susandevarsamma
lyfter
ögon

vindar sluter hand runt stämma
ur berg stiger silver
stämgaffel
rör vid
band

så
så blomma in i vind

jag vet

detta var icke mitt
en gång
val

det
säger mig mitt inre

varför

varför
skulle jag
välja detta

detta

är jag lycklig

jag är lycklig
då jag
är
i

i är
elementarrörelse

nu nalkas vida ängens höga dans

står på min älskade klippa
vänder ansikte in
sluter ögon

allt är väl andas klippa
mina rötter är vida

vindhänder rör vid se
ber om se

tar mitt sista
hopp

dyker ned från
klippa

ser havsögonlock öppnas
tar emot mig

vattenfolken
bär mig

djupandande slöjor giver inomsvar

vattenfolken  hör
lyfter mitt kvarvarande

stiger
når yta

havspärlor är i glitterring
är detta jag

havsögonlock silar mig genom fransar

havsströmmar är lockar
lockas flödar
ned över
är min
hud

hav sjöar floder bäckar rännilar
alla vatten
strömmarlever
i oss

är det så 

skulle det ej vara så
skulle vi vara
öknar 

spruckna hudar
kvidande djupfårors
svarta blixtar

då skulle våra ögon tåras
vattna vår hud

är det så

ja så är det ty alla vatten är i oss

oasen är vårt hjärta
hjärtmarker är vi

formen är ofta en vägg
en cementklumpsboja
i alla former andas
det sanna

se in

havsord sköljde in
alla vatten är i oss

oasen är vårt hjärta
hjärtmarker är vi

grönskimrande bröst
helandeljus
lägger
händer
om mitt hjärta

grönskimrande
andas röd

håll icke inne kärlekens ord

till vem
till vem skall jag viska dem

ser du de båda stjärnorna
hur de flyter in i varandra varande

ser du stjärnans starka
skimrande strålande kraft

bränner alla spökskepps
vrakdelar

stjärnring andas
Venus hov skrider i pärlljusvind

hör hjärtats sång

svan seglar
lyfter vingar om
kärlekens innebördsord

läppar är rosende åror
då hjärtat styr tungan borde intet stå i vägen
vare sig mannasläkte eller ting

håll icke inne
de orden

innebördsorden
skadar icke
räds dem
ej

ser du stjärnan
stjärnans är

viska in i vinden

låt icke kärlekens innebördsord leva återhållna
i din fångenskap

de ord vilka skulle sägas
bar vilja
stängs då inne
i hjärtat

kanske

för alltid
med ånger till enda sällskap 

stegen
tyngs

håll icke inne
stäng icke inne
de orden

du står stadig i

marken viker ej undan

hon kupar
allt kupar händer om
då du talar
hjärtats
röst

kärlekens eld
andas

stjärnan vilken faller
kanske inte
gör en
krater

kanske ser stjärnan platsen
gräver
kupar
jord
för
plantering

livsplantering

i jordehänder skrider livsplanta
stigande in
i steg

kärlekens eld
de ville
icke
se

hjärtats röst
kärleken
är det
högsta

sann kärlek är en flamma vilken faller
faller från himlar

en låga vilken
aldrig falnar

aldrig slocknarsläcks

en låga vilken upptänder
stjärnors ljusglädje

äger ej

havsord
sköljer
in

stjärnring andas
Venus hov skrider i pärlljusvind

hör hjärtats sång
svan seglar lyfter vingar om

kärlekens
innebördsord

kärleken förändrar
världar

dess låga är icke
förgörande

bränner rent
med en flammande vitlåga
vilken aldrig falnar

se spökskeppens vrakdelar
bli vita svanevingar

kärleken
förändrar
världar

äger ej

mina händer bränner mig inåt
till vem

till vem skall jag
viska

har lyft alla mina åldrar ur
in i gungandevind

vinda
vackra
trädgåva
i skog lyssnar hans händer
hyvelspånen lockas
han fogar samman
vinda
skapad av
trämakaren
snurra med
sol
vinda dansar
trådar lindas
till vävan
om
ser skovelhjul
snurra
lyfta stenar ur
stenar slår ut kronblad
stjärnblommande
är flodens
virvlandeströmmar

fjäril vackra sätter sig på fotbåge
lapar sol

koltrast vackra sjunger
i västan

vitklöver blomma runt
min bädd

stjärna
skimrar
strålar

så buga edra huvuden ömt
i ödmjuksljus ömhet
edra huvuden äro
gåvoskålar av
kristalljus

äro kronblad
omfamna varandra

kärlekens ordsannhet
strömmarflödar

mellan

in

vinden haven
allt

allt för orden

till
är

i lunden den grönskimrande

är jag lycklig