Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En föreställning jag är med i, och sjunger. Handlar om utanförskap, och barn och andra speglas i maskrosen, ett ogräs blott för världen.


Maskrosbarn

En blomma med en tunn, tunn stjälk
Böjer sitt huvud
Vill bara lukta lite på marken
den är så grön och fin.
Med ett enga snesteg
skall hon dö
Stjälken brytas,
och huvudet krossas
mot gräs och grus
Med ett enda snesteg
skall hon knäckas
hon ska gå av
och brista..


Fri vers av AnnaN
Läst 239 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-11-16 21:25



Bookmark and Share

  Jessi
Den knäcks för att sen återuppstå om och om igen... Fin!
2005-11-21

  Natalie VIP
Vääldigt fin dendär :)
2005-11-20

    Beng-tze
Jädra bra dikt. Men jag är rädd att du kommer knäckas och knäckas och knäckas
igen. Och igen. Det är det som är att vara född. Klarar man det, ja då tillslut är man
stark och redo att dö. Och är man redo att dö, då kan man säga att man verkligen lever.
2005-11-16

  sol
verkligen vacker!
2005-11-16

  Andreas Safer
Snyggt, du har vunnt en bonus dikt! (se post)
2005-11-16
  > Nästa text
< Föregående

AnnaN