Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om du skulle bära vår vissling i handen

Om du skulle låta mig
artikulera fram meningar utan punkt
och konstfullt lyssna på utandningar

Om du skulle våga hålla min blick
när jag balanserar över älven
och lämna alla gröna stunder under skosulan

Om du skulle betrakta och synkronisera
våglängderna mellan våra tystnader
och inte traska förbi blåklocksängarna

då hjärtat mitt

då


skulle vi leva mer poetiskt


Fri vers av aPorcupine
Läst 332 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-07-08 12:33



Bookmark and Share

  August L S
Egentligen tänkte jag vänta tills du skrev en ny dikt för att se om du liksom höll måttet även där. Men det är svårt att hålla koll när man inte är vänmarkerade och än så länge har ju min väntan varit förgäves. Så då får jag väl lov att skriva med avstamp på den här dikten istället.

Jag tycker om din stil. Det känns som att den är genomtänkt på något vis. Som att du har en tanke som grund. Du skriver ganska korta och konkreta saker. De vimlar liksom inte ut och flyger åt alla möjliga håll. På sätt och vis är det nog svårare att skriva så. Skriver man direkt på känsla har man i alla fall känslan och i den en slags äkthet. Men om man skriver en dikt för att klä och artikulera en fundering finns det en stor chans att det blir plumpt. Många här fastnar i det. Inte du tycker jag. Sen kanske själva dikten kan vara intressantare än förklaringen. Men det ligger förmodligen mer i din gestaltningsförmåga än i att grundtanken skulle sakna intresseväckandehet (ett ord som inte finns men jag kom inte på det som fanns).

Formen är snygg, se bara i den här dikten hur de tre styckena börjar likadant. Det lägger sig så fint i munnen när jag läser.

Hur fint är det inte att ha någon som håller ens blick medan man balanserar över älven. Som en lindansare, högt ovan virvlarna balanserandes mellan två tallar. Eller att bära "vår vissling i handen", jag kan nästan känna hur den liksom skälver till ibland visslingen. Och att det är deras vissling, en gemensam vissling. Samtidigt ryms det en liten dysterhet i att det är om. Det är alltså inte så. De lever inte så värst poetiskt ändå.

Jag passar på att vänmarkera också så att jag väl får se när nästa dikt kommer.
2010-07-21

  Söder
Gillar det här! Så ska livet upplevas och levas. Tycker extra mycket om tredje stycket, och de avslutande raderna!
2010-07-08
  > Nästa text
< Föregående

aPorcupine
aPorcupine