...och det var
där
du låg i gräset
sa du när vi
cyklade förbi
dagen efter

jag hade något
svagt minne av det
hur jag hade legat där
i de nattkalla gräset
och försökt stabilisera
blicken då jag såg
upp mot dig som
hade böjt sig över mig
hela du var över mig men
jag kunde aldrig få min blick
att fastna i dina ögon
men dina ögon
borrade sig in i
mina gröna just
då dimmiga ögon

jag trodde inte på
de du sa att
du tyckte om mig
även fast du sa det
alldeles för mycket just då
jag trodde inte på dig
även fast du nästan grät

men jag tror jag
avbröt dig plötsligt
och sa jag älskar dig

det bara kom ur mig
och du drog in ett andetag
och sa och jag älskar dig

och även fast de
kändes så fel
bland sprithallucinationerna
och kalla grässtrån så
tror jag faktiskt att
du menade det
även fast du hade
velat spara de orden
till ett bättre tillfälle
då jag inte var full
och du inte var så
desperat på att få
komma hem

och när du hade fått
upp mig från marken
och då jag vinglande
sprang ifrån dig
var det nog för att
jag var rädd

rädd för dom
där orden du
just sagt
dom är så stora
och aldrig aldrig
har någon sagt dom
till mig och aldrig trodde jag
du skulle säga dom till mig
men det gjorde du

och när vi väl hade
kommit hem och
jag däckade i din
alldeles för smala säng
så tror jag du grät
lite inombords över
vårat gemensamma
förflutna men allt
för många tårar har
spillts över de gamla
minnena och då
dagen därpå när
jag försiktigt öppnade
mitt högra öga och fann
dina se på mig så blev
jag alldeles varm inombords

"jag tycker om dig"
sa du med skrovlig röst
och jag förstod ingenting
för gårdagens händelser
var fortfarande
i de dimmigaste dis...