En gång var jag fylld av hat
mot alla de som höll mig fängslad
nu är allt borta, jag kan inte hata längre
det enda jag har kvar är det outtömliga vemodet
som urholkar mig, liksom träsmidaren mejslar
den tjocka stammen, gör den till en lätt barkbåt
sjösätter mig vid foten av Billdalsbäcken
låter mig fångas av strömmar, för mig hem
hem till det eviga riket.