På den gyllenbruna smulpajsdegen ligger de färska skivade jordgubbarna i tryggt förvar.
De ligger där under täcket av mjukt och lent vispad grädde. Ovanpå har någon fantasifull person strött både hackad mandel och pistagenötter.
Det är en fest för ögat och lisa för själen.
I dessa sommartider.
Midsommarstång och sill.
Till femåringen: - Kan du inte sitta still!
I andra hörnet av fältet spelar man på dragspel och alla sjunger grodornas lov.
Firar grodor midsommar tro?


Jag undrar om amerikanarna äter jordgubbar med iskall mjölk och socker?
Vi har fått kåldolmarna från Turkiet med hjälp av Karl den XII.
Hur skulle de ställa sig till matjésill, gräddfil och gräslök?
Indierna tycker nog att det skulle vara en kulinarisk läckerhet att smaksätta våra
Nypotatisar med stark curry från Madras.
I Mexico skulle köttbullarna och prinskorven blandas hejvilt med burritos och Tacos.

Firar vi midsommar 2090?
Jag undrar hur det ser ut då?
Kanske man kan köpa färdiga midsommastänger i affären?
Istället för nubbe till sillen tuggar vi spritpiller.
Dragspelet har fått sin egen ljudanläggning.
Dansar vi till musiken?

Jag kom av mig lite.
Tacksamheten finns i att vi fortfarande kan äta våra kära ”gubbar” med iskall mjölk och socker
Köpa dem på torget och pruta lite där vi tycker att det kanske finns lite ocker.
Och fort ska det gå? Till stranden vill vi nå!
Var sak har sin tid.
Men ibland är det snålt med det.
Fast skriva en dikt till jordgubbarna, det har man tid till…

Måndag den 2 juni 2003