Inte ens det grå förtar anblicken av det vackra landet jag bor i
En grå filt hänger för långt ner på Höga Kusten bron.
Men lamporna envisas med att glimma sina spröda ljus genom filten.
Regnet väter, stänker, plaskar, strilar.
Över vägen ner i backen rännilen raskar.
En fördjupning i vägens mitt.
Delar vägen i två.
Vart ska jag gå?
Längre bort står björken vars gula flamma slocknat
Där är lite glöd kvar här och var
Men det dröjer inte länge förrän björken står där med sina
Slokande kala, svarta, spretiga fingrar ner mot jorden.
Pekar mot gräset som gått till vila.
I skogen står tiden stilla.
I midvintertid får man spara på orden
Deras värme ska räcka till våren.
Tända ljus istället.
Sitta tätt intill
Lägga filtar över knäna.
Låta regnet ebba ut.
Och invänta snön.