tankegångar,
mot talströmmar

i tiden, mitt varma hjärta än

nu,

en bit du åt av



molvindar,
åskdrömmar

i tiden, du behövde mig

då,

vaskades guld, ur djupet av en överlevnad



vi hade redan tagit oss igenom, vårt gemensamma helvete

ultraljus sken på framtiden, ultraljud hördes i vår samhörighet

som skulle växa och gro,



till ett ogenomträngligt universum,

som ville ha tid,



att ena oss, att hela

våra hjärtan