Jag räknar mina tårar medan timmarna går.
En blir till två, två blir till hundra.
Man kan undra i vilket hörn drömmarna står,
jag får inget svar, fortsätter undra.
Tusentals ögon, som alla stirrar på mig.
Från natthimlens kappa, de stirra.
Tv-reklam som talar till alla och dig,
med målet att sinnet förvirra.
Genom murar av glas tränger iskall dimma,
lämnar sprickor i spacklad yta.
I dimman kan man pinade vrål förnimma,
i dimman kan de drömmar bryta.
När natten sen har nått sin sista minut,
och stjärnor har slutat stråla,
då tränger dimman sig sakteligt ut,
de pinade slutar att vråla.
Tårarna är räknade under nattens gång,
automatiskt slutar man känna.
I sällskap av sorger bli natten så lång,
det är bara då tårar kan bränna.