ville så gärna att du skulle berätta om hur det var att dö. som en påminnelse för alla människor, som en sann tanke i deras värld. du skulle kunna förändra deras liv, med ditt stora, humanistiska hjärta.

du berättar aldrig. kanske är det för tungt att bära, att få höra en livssanning. dödsaning, dödssanning.


inte är du väl rädd, i din ensamhet. inte låter du väl ångesten ta över. sömnen störas, hjärtan förföras.

och gömmer dig för livet, det som jag hade att visa dig. det sanna livet, med lidelse, passion och begär.


så gå nu ut, min riddare, dra ditt svärd. så alla får se, vem som ska rädda världen, skaka horden, tvinga bödeln.


hugg huvudet av draken, jag finns här.

min famn så öm, som en moders bröst
mot din kind.