flockar silouetter,
på taken

lämnar dig ett spjut,
penetrera mitt hjärta

av sot, det är brunnet
blod har runnit



hålögd blickar framåt
morgondagens ljus

skakningar, inifrån och ut
en väv av saknad spunnet



den väven är så stark,
så rivig, så sträv

ett skrik, hörs ej ut
och skatornas näbbar

viner förbi,
rispar mitt öga


för det vackra,

det är slut