Jag minns så väl den natten
En lånad hud mot min
Fjäderlätta smekningar
Kontroll
Jag tänker inte på dig. Du betyder egentligen ingenting men ändå utvecklade jag något slags beroende. Jag är trött på att vara någon man ringer. Jag vill vara den som ringer. Ringer när jag vill och inte så ofta.
Jag vill vara hänsynslös och ringa dig nu. Kräva dig. Men jag vet att du börjar jobba klockan sex så jag låter bli. Klockan är trots allt halv tre.
Jag kanske inte kan vara hänsynslös.
Jag vill vara ensam men jag vill inte bli lämnad själv. Jag vill att trådar ska spela mellan mina fingrar. Trådar som håller upp marionett-dockor.
Mina villkor nu och ingen annans. Aldrig någon annans villkor. Jag lånar aldrig mer ut min kropp om jag inte verkligen vill det själv.
Mina villkor nu. Jag har spelat andras spel hela mitt liv men jag tänker kräva att andra lägger ut sina kort nu. Mina tänker jag gömma i min tröj-ärm.
Prata inte, viska inte. Jag är trött på att höra. Jag vill tala. Inbilla dig att jag kanske känner något, att du har världens största kuk och att jag vill ha dig. Och sen vända mig om och gå. Inte ringa på två veckor förrän nästa riktiga kåtslag kommer och jag känner att du kan duga då.
Stannar du kvar trots att jag beter mig som en idiot mot dig så vet jag.. Då vet jag att du verkligen vill ha mig.
Jag kanske känner något. Men det kommer jag aldrig låta dig få veta.