solstrimma

föll ur himlens hav

in i hand

gyllenblad ligger handstilla

stegen leder till bergsfolken

se

se mitt handblad blöder

ropar

själsland

bergsfolken lyfter blad ur hand

beskådar rämnan

kallar henne

till

så skrider silverskrudad

ur källa

med rosenläppar

kysser hon blads brustna

ur ögon strömmar är

bergsfolk tar in orden

lyfter hammaren

ljuder städ

i enlig

klanger förs in

så blir

allt

tyst

i tyststilla lägges dolk i själslandshand

hon rör vid inre

vaka över solguldsblad i silverskriftan

vid stranden av

synes eld sluta händer

lyfta gryningsmantel över skuldrors axelljus