lugnet tänkte jag mig så
ordlöst

som ett hårstrå i armvecket
eller lössen
på vilda fågelns hals

var kom blixten in
fanns inte med på recept.nu

lugnet var eftersträvansvärt
i en överkokt hjärna
med muskelspasmer

det som tog över arenan
med en enda klar strålkastare
belyste småttigheten av stressens
ouppnåeliga fjupplängtan

skapad av ett missförstånd
där behov av synlighet fått åka
med fel behovsgrupp

den att vara sedd
som borde genom ett axelskak
ruskas bort långt bort
där den bor

stackars alla flickebarn
som gärna ses
så som män
vill se dem

när ska de få växa ut
i egna kroppar
ett liv fullödigt
inifrån och ut

inte utifrån och in

få växa till just de
kompetenta fria personer
som bor i varje kvinna

och som inte är mindre älskad
av sinnets gudar
alla gudar
nämn dem hur som helst

glöm alla falska gamla böcker
filmer med män
i huvudrollen

kvinnor flickor
som blir till
i mäns och pappors ögon

utnyttjas i andras syften
varje dag
överallt
samma upprepande visa

nu vill grenarna växa ut
skrika högt
inte flytta på sig
mer

jag är en kvinna
det borde räcka
åldern tar ut sin rätt
äntligen

här sitter jag
lugnet livet bubblar
i ett .nu

det är nu vi är här
vaggade av ett kärleksfullt
osynligt öga
som får oss att växa
blixten att backa

mullret skrämmer inte oss
kvinnor med inneboende värme
alldeles av sig självt