kalla ljusgula korridorer fyllda

med skärande blickar

som skar honom i ryggraden

viskningarna med de dolda glåporden

sprängde hans trumhinnor 

- ångest - rädsla - illmod 

; dödslängtan

*

varje gång solen 

sökte sig in under 

rullgardinens blåa nyans 

försökte han blunda 

somna om

låtsas som det var en dröm

"mamma, jag har migrän igen"

*

på bussen

innanför hydraldrivna dubbeldörrar

gömde sig gamarna i flockgrupper 

och han såg ner 

följde alltid marken

golvet 

smutsen 

med blicken 

allt för att inte 

behöva bli misshandlad 

av någons fördömande blick

hon sa tydligt och ärligt

"det är ditt egna val mobbning existerar inte egentligen" 

han valde att sudda ut hennes existens

det kan ha varit  hans fel...

*

och väl där 

så dolde han verkligheten 

med sin mp3 

med 256mb smärtstillande narkotika

"krossa flaskan i mitt ansikte, ge mig mer era jävla svin, knulla mig hårt, jag är eran hora"

!

tänk om det var hans fel...

*

han gav inte vika 

även om lösningen

kanske var så nära egentligen

att bara hålla käft 

och spela fotboll 

och spela hård som en kille ska 

men han valde 

att gömma sig 

bakom

klorin 

nitar  

budskap som 

jag är fylld av hat och jag är nerpissad! 

hjälp snuten skjut dig själv!  

ni får aldrig mej!

och bakom det hatande skalet 

satt en pojke och grät 

när han insåg att alla låtar 

på Vapen och ammunation 

handlade om honom 

varenda ord och tanke 

det var nog hans fel trots allt...

*

hans mor grät  

berättade sanningen

 om att hon 

"var rädd varje gång hon åkte hemifrån för att hon trodde att han skulle vara död när hon kom hem" 

hela jävla lågstadiet hela jävla mellanstadiet hela jävla högstadiet och inte en jävla fitta reagerade eller brydde sig även om han gick i bitar sen kom gymnasiet då trodde pojken att nu äntligen börjar livet

nu

nu!

kraaasssch

alla förhoppningar krossades

efter en termin 

satt han på tåget hem 

för att aldrig mer återvända

regnet smekte glasrutorna 

lika varsamt som tårarna smekte kinden

aldrig mer sänka garden

aldrig mer 

*

och fortfarande 

så inbillar sig pojken 

att samma skärande blickar 

öppnar ryggtavlan på honom 

när han går på stan

varje okänd människa 

har hatiska avsikter 

till och med de som står nära

Ibland så- 

-får även de-

-de där blickarna

det var hans fel